Numismatik

Strandbergs Mynthandel AB
Tel: +46(0)8-611 01 10. Fax: 08-611 32 95 
Arsenalsgatan. 6. Må-To 10-17, Fr. 10-15
 info@aktiesamlaren-bjb.se

Mark

Viktsenhet: Marken är ursprungligen en viktsenhet härstammande från vikingatiden. För ädelmetallerna guld och silver hade alltid "viktsmarken" vikten c:a 208-210 gram.

Räknemynt: Ursprungligen, under vikingatiden, var viktsmarken identisk med en mark i mynt. Dock präglades inga hela markmynt då utan endast penningar. Under vikingatiden vägde svealandspenningarna (präglingsort Sigtuna) drygt 1 gram styck och av dessa gick det 192 på marken. 210 gram/192 penningar = 1.094 gram/penning. Myntförsämringen fick den effekten att marken från medeltidens början övergick till att bli ett räknemynt, dvs det myntades ut fler penningar på 210 gram silver än tidigare. Relationen för räknemyntet kvarstod dock och var 1 mark = 8 öre = 24 örtugar = i Svealand 192 penningar, i Götaland, där penningarna var av halva vikten = 384 penningar och på Gotland och Öland = 288 penningar. Från 1300-talet blev Svealandsräkningen allmän i hela landet, med undantag för Gotland.

Präglat mynt: Det första markmyntet präglades 1536 under Gustav Vasas regeringstid, då förövrigt också hela myntväsendet reformerades. Från att det under medeltiden endast utmyntats några få valörer utmyntades nu cirka 20 olika. Den ökade handeln krävde större mynt. Det första markmyntet hade en finvikt av 8.23 gram vilket innebar att markens värde sjunkit till endast c:a 4 % av sitt ursprungliga värde från Olof Skötkonungs tid (995-1022). Det sista markmyntet utgavs under Adolf Fredrik år 1755 och då i valören 4 mark. Finvikten hade då sjunkit till 3.6 gram per mark. Efter c:a 1660 benämndes markmynten som Carolin = 2 mark. I och med Gustav III:s stora myntreform 1776 avskaffades markmynt och markräkning som gällt i Sverige sedan vikingatiden.