|
|
|
Under Carl XV:s regeringstid förespråkades en anslutning till den latinska myntunionen
och mynt skulle präglas i francs och centvalörer. Den latinska myntunionen ingicks den
23 december 1865 mellan Frankrike, Belgien, Schweiz och Italien. Några år senare anslöt
sig Österrike och Spanien. 1868 präglades i Sverige det första francsmyntet i guld.
1869 utreddes i Sverige hela myntfrågan och diskussionen om övergång från silver till
guldmyntfot intensifierades. Förespråkarna för det internationella myntsystemet ville
snarast se en övergång till guldmyntfot och francsystemet med Carolinen som myntenhet.
Riksdaler och ören skulle ersättas av francs och cent. Carolinerna präglades 1868, 69,
71 och 72. De första årgångarna i "dukatstora" upplagor. De senare i allt
mindre antal beroende på myntets impopularitet. Carolinen cirkulerade för den udda
valören 7 riksdaler riksmynt 20 öre. Carolinen kallades också "den svenska
dukaten" och gällde från 1872 som lagligt betalningsmedel i Frankrike. Wallenberg,
som var den ivrigaste förespråkaren för Carolinen, drog också upp riktlinjer för
vidare mynt i Carolin och francsvalörer. Bland annat skulle 2½, 5 och 10 Caroliner i
guld präglas. De hade då blivit de största reguljära svenska guldmynten någonsin. 10
Carolinen hade blivit ett svenskt 100 francs mynt.
|
 |
|
