Strandbergs Mynthandel AB
Tel: +46(0)8-611 01 10. Fax: 08-611 32 95 
Arsenalsgatan. 6. Må-To 10-17, Fr. 10-15
 info@aktiesamlaren-bjb.se

edel

Den romerska republikens myntning

Embryot till myntet
I norra och mellersta Italien var förekomsten av koppar riklig och på 300-talet f.Kr. övertog den boskapens betydelse som värdemätare. Koppar som då var en värdemetall, handlades med efter sin vikt och varje transaktion vägdes upp. Dessa ojämna kopparklumpar med varierande vikt var embryot till det första romerska myntet. I litteraturen namnger man detta embryo till "AES RUDE" (rude = ojämn, skrovlig). Dessa aes rude framställdes inte vid något centralt "myntverk" utan producerades lokalt efter det behov som uppstod. De var helt i avsaknad av bilder eller valörbeteckning, inte heller framställdes de i någon bestämd vikt. Det är ändå rimligt att anta att dessa "klumpar", i någon form, baserades på det rådande viktsystemet, LIBRAN (det romerska skålpundet). Detta för att underlätta uppvägningen vid de olika transaktionerna.

Det första "myntet"
Det första steget från de primitiva och besvärliga värdemätare som aes rude utgjorde, var de koppartackor som gjöts i bestämda vikter. Dessa gjutna tackor kallades för AES SIGNATUM (= beteckna, angiva, jfr dagens signera). De första myntliknande utgåvorna som kan hänföras till Rom, daterar sig till perioden 290-240 f.Kr. På ena sidan avbildas en örn med utspända vingar hållande en åskvigg i sina klor. På den andra sidan en häst med vingar (Pegasus) samt texten ROMANUM, vilket betyder att tackan är gjord av romarna. Aes signatum underlättade handeln avsevärt då de förutom att de var framställda centralt med givna vikter, också var lätta att packa och transportera. Basenheten i myntsystemet var libran (det romerska skålpundet). Vi vet också genom fynd att dessa ofta delades i bitar, antagligen för att få "lägre" valörer. Att finna hela och oskadda aes signatum är idag ytterst ovanligt. De tackor som beskrivs i vår mest populära värderingskatalog "Roman coins and their values" är 16.5x9.5 cm och väger cirka 1.600 gram, vilket är 5 libra eller romerska skålpund (av den senare och tyngre "Attiska" standarden). David Sear, som satt värderingspriserna, anser att värdet av dessa "mynt" i hyggligt skick ligger på mellan 30 40.000:-. Värderingspriserna får nog sägas vara försiktigt satta.

Aes grave 289-213 f.Kr.
Libra som var det romerska skålpundets namn och aes som var latinet för ett pund koppar, komponerades nu ihop till namnet för den första egentliga myntningen, AES LIBRALIS (det hela skålpundet av koppar. De första romerska mynten baserades på det lättare, Oskiska, pundet med en vikt av cirka 273 gram. Senare vann det tyngre, attiska, pundet i acceptans vilket vägde cirka 327 gram. AES GRAVE är samlingsnamnet för alla gjutna "riktiga" kopparmynt (grave = tung). Dessa framställdes vid det centrala myntverket i Rom från cirka 289 - 213 f.Kr. Aes grave som var de första "riktiga" mynten cirkulerade parallellt med aes signatum under några decennier.

Det romerska pundets delar
1 libra = 12 unciae, 1 uncia = 24 skripula
Den första serien = aes libralis cirka 289 f.Kr.

Den "första" serien av de stora gjutna mynten kallades just för aes libralis för att betona att asset vägde en hel libra. De senare serierna minskade successivt i vikt enligt följande, semilibralt = as av halva librans vikt, sextantalt = as med en sjättedel av librans vikt och uncialt = as med en tolftedel av librans vikt. Aes libralis och dess fraktioner fick sina speciella motiv samt valörbeteckningar.

Asset bär på åtsidan porträttet av den romerska guden med två ansikten, Janus, den ena ansiktshalvan sägs vara vänd mot det förgångna och den andra mot framtiden. Janus saknar helt motsvarighet i den grekiska gudavärlden. Romarna som glatt kopierade allt grekiskt hade alltså funnit på en egen gud. Under Janus huvud finner man valörbeteckningen "I", en romersk 1:a, som alltså anger valören till ett as. På frånsidan avbildas huvudet av Merkurius, gudarnas budbärare, och ovanför detta valörbeteckningen.

Semis eller sex unciae, som är nästa valör i serien, har halva vikten av asset. Semis betyder just hälften och dess valörbeteckning är följaktligen ett S. På åtsidan avbildas huvudet av Mars och på frånsidan porträtteras Venus.

Nästa valör är triens eller fyra unciae. Triens är latinet för en tredjedel. Valörbeteckningen utgörs av fyra punkter (fyra unciae). Åtsidan pryds av en blixt och frånsidan av en delfin.

Quadrans eller tre unciae utgör assets fjärdedel och har som valörbeteckning tre punkter. På åtsidan avbildas två rågkorn och på frånsidan en öppen hand.

Sextans (sjättedelen) eller 2 unciae, har valörbeteckningen två punkter. Ett snäckskal avbildas på åtsidan och en häroldstav på frånsidan.

Den minsta valören i serien är tolftedelen, uncia, som på åtsidan bär valörbeteckningen av en punkt samt en benknota. Frånsidan har endast valörbeteckningen i form av en punkt. Alla dessa as gjöts i formar då storleken ej tillät någon prägling. Man kan på de exemplar som finns bevarade till våra dagar, urskilja spår från själva gjutprocessen. Ytan på mynten är porös och på kanten ser man spår av både myntformens halvor och stället där den flytande kopparen fylldes i formen.

Den romerska didrachmen cirka 280 f.Kr.
Kopparmyntens konstnärliga standard var inte i klass med de romerska silvermynten som också började framställas vid denna tid. De första romerska silvermynten var framställda efter grekisk standard och präglade i en vikt av två grekiska drachmer (c:a 7.25 gram). Sannolikt var de också präglade vid det "romerska" myntverket i staden Capua i Kampanien eller som J.P.C. Kent skriver, präglade enligt kontrakt med Rom. Motivvalet och det konstnärliga utförandet är grekiskt, troligtvis var det grekiska gravörer som framställde stamparna. Romarna hade ju ingen tidigare erfarenhet av den här typen av arbete och vi vet också att grekiska konstnärer och hantverkare i mångt och mycket var förebilder för romarna. Åtsidan på den första romerska didrachmen (av grekiskan di = två) pryds av Mars skäggprydda porträtt bärande korintisk hjälm. På frånsidan avbildas ett hästhuvud och under detta ordet ROMANO. Frånsidans motivval är en direkt kopiering av mynten från den grekiska staden Metapontium beläget i Lukanien i södra Italien. Motivvalet har också mycket stora likheter med de Karthagiska präglingarna. Den första myntningen av silver sammanfaller med kriget 282-275 f.Kr. i södra Italien där den romerska armen ställs mot Pyrrhus av Epirus. Behovet av myntat silver för att sätta den romerska armen på fötter var stort.

Flera didrachmer
Man kan säga att de första romerska silverpräglingarna i alla avseenden var grekiska. Mynten är helt och hållet grekiska till sitt utseende och de präglades i en vikt som följde den grekiska standarden. Det enda som särskiljer denna myntning från den grekiska är namnet ROMANO som talar om för oss att myntet är präglat av romarna. Till skillnad mot de gjutna assen, saknades valörangivelse på silvermynten. Silvermyntens primära cirkulationsområde var de grekiska kolonierna i södra Italien. De användes sålunda till "utrikes" handel och även till att avlöna legotrupper. Fortfarande var huvudmyntet kopparasset och på detta grundade sig all inhemsk handel och värdemätning. Ett antal olika typer av didrachmer av grekisk karaktär med texten ROMANO präglades fram till och med slutet av det första Puniska kriget (264-241 f.Kr.). Efter kriget följde andra typer av didrachmer också de med stark grekisk karaktär, dessa hade inskriften ROMA. Kopparmynt, efter grekisk standard, präglades parallellt med silvermynten i valörerna dubbel och enkel litra. De var liksom didrachmerna helt avsedda för cirkulation i de grekiska kolonierna.

Quadrigatus c:a 225-212 f.Kr.
Några år innan det andra Puniska kriget (218-202 f.Kr.), introducerades den första didrachmen med "egen" romersk stil. Denna didrachm avbildar på åtsidan den romerske guden Janus skägglösa porträtt. På frånsidan avbildas ett romerskt fyrspann, en så kallad quadriga. Guden Jupiter och Viktoria (segergudinnan) kör detta fyrspann, vilket sannolikt symboliserar roms segerrika arme. Den egna stilen är sannolikt också en markering över den egna romerska vägen. Vi får inte glömma att mynten kanske var det viktigaste propagandamediat i den antika världen. Man förmedlade information till den egna befolkningen och de omgivande grannstaterna genom motiv och stilval. Den nya romerska didrachmen kallades allmänt för quadrigatus, efter frånsidans motivval.

Farttygsstäven introduceras
Ungefär samtidig som man började prägla quadrigatusar, introducerades galärstäven som nytt frånsidesmotiv. Strax därefter reformerades asset i vikten. Asset framställdes nu i semilibral vikt. 1 as vägde cirka 132 gram. Valörerna as, semis, triens och quadrans gjöts som tidigare. De lägre valörerna, från sextans och nedåt, präglades då storleken nu möjliggjorde detta. Varje valör hade som tidigare sitt karakteristiska åtsidemotiv. På asset avbildades Janushuvudet och de lägre valörerna representerades av gudarna Saturnus, Minerva, Herkules etc.. Frånsidorna avbildade en fartygsstäv tillsammans med de olika valörbeteckningarna. Denna typ blev också den helt förhärskande för kopparmynten under hela republiken. Det är inte långsökt att anta att myntet, i propagandans tjänst, förmedlade budskapet om Roms nya och stora marina styrka.

Kopparmynten reduceras i vikt ytterligare
Kopparmynten som det inhemska romerska myntväsendet baserades på, utsattes för starka påfrestningar allt eftersom kriget mot Karthago fortgick. Kopparmynten reducerades sextantalt i vikt några år efter den semilibrala reduktionen. Fram till cirka 211 f.Kr. då myntsystemet helt reformerades minskade assets vikt till ungefär 1/6 av sin ursprungliga (librala) dvs från cirka 327 gram till 55 gram. Kopparmynten hade ett fixt värde med valör angivet på mynten. Den sjunkande vikten i kopparmynten ger vid handen att Roms finanser var allt mer ansträngda.

Silvret reduceras obetydligt
Silvermynten minskade i vikt med cirka 10%, från 7.25 gram till 6.55 gram. Då dessa i huvudsak användes för cirkulation utanför det romerska monetära systemet kunde inte någon större myntförsämring tillåtas.

Det första guldmyntet
Guldmynt präglades som regel endast i krislägen och då endast om alla andra metalliska reserver var uttömda. Under republiken kan man nog säga att guldmynten faktiskt snarare var ett tecken på svår kris än välstånd och framgång. Man tror att de första romerska guldmynten präglades omkring år 218 f.Kr., vilket var det år som det andra kriget mot Karthago inleddes. Dessa guldmynt, i valörerna stater och halv stater, präglades före den stora reformen och anslöt precis som silvret till den grekiska standarden. Stateren med en vikt av cirka 6.9 gram avbildar på åtsidan Janushuvudet. På frånsidan ses två soldater som med sina svärd vidrör en knäböjande yngling som förbereder offer.

Denaren föds
Omkring år 211 f.Kr. medan det andra Puniska kriget pågick för full reformerades myntväsendet. Ett helt nytt silvermynt infördes. Denar, som myntet fick heta, fick en vikt av cirka 4.5 gram. Man upphörde också att prägla didrachmen som vägde nästan dubbelt så mycket. Denaren blev det nya ankaret i myntsystemet samtidigt som kopparmynten förlorade i betydelse. 1 denar motsvarades av 10 as. 

Valören angavs på denaren med den romerska siffran X=10. Den första denartypen avbildar på åtsidan Dea Roma, dvs gudinnan Rom som var stadens skyddsgudinna tillsammans med valörbeteckningen X. På åtsidan avbildas dioskurerna, Jupiters söner med Leda, Castor och Pollux. Jupiters söner rider på var sin galopperande häst och under dem rikets namn, ROMA. Även delvalörer i silver präglas. Quinar = halv denar, bar valörbeteckningen V, dvs fem as. Sestertie = en kvarts denar, bar valörbeteckningen IIS, dvs två och en halv as (S =semis= halv). 

As av guld
Strax efter introduktionen av denaren präglas också ett guldmynt, vilket är ett ytterligare tecken på Roms hårt ansträngda finansiella läge. Dessa guldmynt anslöt till det inhemska myntsystemet till skillnad mot den guldstater som präglats cirka 10 år tidigare. De bar i likhet med den nya silverdenaren också valörangivelse. Guldmynten präglades i tre olika valörer, nämligen 60 (VX), 40 (XXXX) och 20 (XX) as. Mynten avbildar på åtsidan krigsguden Mars porträtt och valörbeteckningen. På frånsidan avbildas en stående örn ovanför en blixt och under detta rikets namn, ROMA.

Metallernas värdeförhållande
Värdeförhållandet mellan de olika myntmetallerna guld:silver var 1:9, silver:koppar 1:120 och guld:koppar 1:1.000. Den lägsta guldmyntvalören, 20 as, väger 1.1 gram vilket motsvarades av 1.100 gram koppar. 1.100/20 = 55 gram, vilket var vikten för kopparasset. Nu vägde asset en sjättedel av den vikt som den haft som mest, cirka 327 gram, ungefär 80 år tidigare.

Viktoriatus eller drachm
Didrachmen som upphörde att framställas då denaren introducerades, ersattes av ett nytt och lättare silvermynt. Viktoriatus som myntet kom att kallas efter motivvalet, präglades i en stor upplaga till en drachms vikt eller cirka 3.4 gram. Viktoriatusen som i likhet med didrachmen och till skillnad från denaren och asset, utgavs utan angiven valörbeteckning. Den var uppenbarligen avsedd för mottagare som inte hade accepterat Roms nya myntsystem med denaren som huvudmynt. Viktoriatusen användes i samma syfte som de tidigare didrachmerna, dvs till handel med stater utanför Rom och som avlöning till legotrupper. Dessa var ju sedan tidigare vana vid de grekiska mynten. På myntets åtsida porträtteras Jupiter bärande lagerkrans och på frånsidan framställs segergudinnan, Viktoria, stående bredvid en segertrofé samt rikets namn, ROMA. Dessa små silvermynt präglades endast under en kort tid. Präglingen upphörde ungefär 10 år efter det att kriget med Karthago tog slut, 202 e.Kr.

Asset reduceras ytterligare
Några år efter denarens införande reduceras asset uncialt, dvs asset reducerades i vikt till en tolftedel av sin ursprungliga (librala) vikt, till cirka 27 gram. Mot slutet av andra århundradet f.Kr. sjönk asset i ytterligare i värde mot denaren. Omkring 141 f.Kr. var denaren värd 16 as mot tidigare 10 as. Valörbeteckningen ändrades också från X till XVI, eller den vanligtvis använda beteckningen X. Valörangivelsen förekommer som tidigare vanligtvis på åtsidan. Kopparmynten minskade hela tiden i betydelse vilket naturligtvis avspeglades i den fortsatta viktminskningen. Denaren hade helt tagit över som värdemätare och betalningsmedel. Om kopparmynten präglades till full lagstadgad vikt eller inte var av underordnad betydelse. År 92 f.Kr. infördes en ny myntlag med en lagstadgad minimivikt på asset av cirka 13.5 gram (semi unicial reduktion = en tjugofjärdedel av librala assets vikt). Denna myntlag (Lex Papiria) var endast en bekräftelse av den informella viktminskningen som asset redan fått vidkänna. Efter år 82 f.Kr. upphörde kopparmyntningen helt och hållet med undantag av en minnesutgåva under Julius Caesar. Kopparmyntningen var nedlagd under ungefär 60 års tid och återupptogs på reguljär basis igen från år 23 f.Kr. under kejsare Augustus regering.

Tresviri monetals
Av den romerska senaten utsågs tre personer varje år som gemensamt skulle ansvara för myntningen, dessa kallades för tresviri monetals och utgjordes utan undantag av rika och inflytelserika personer. Till en början var den romerska myntningen anonym. Endast statens namn var angivet och inte de ansvariga mynt familjernas. Även denarerna var till en början utgivna anonymt. Efter några års utmyntning, börjar republikens denarer regelmässigt att förses med de olika myntfamiljernas namn. När man ser till hela republikens myntning så förekommer det inte så många namn att det skulle räcka för tre myntare varje år. Detta leder till att myntningen troligtvis endast skedde vid behov och således kunde det i vissa fall förflyta mer än ett år mellan de olika utmyntningarna.

Ökad typvariation
Efter cirka 141 f.Kr. då denaren uppvärderats till 16 as tycks ett ökat konstnärligt inflytande ske och motivvariationen ökar. Från det tidigare stereotypa motivvalet av quadrigor (fyrspann) och bigor (tvåspann) så avbildas nu i stor utsträckning aktuella eller historiska händelser. Även händelser som har anknytning till de ansvariga myntfamiljerna illustreras. Denaren ändrar sig också i storleken, dock ej i vikten. Den tenderar att minska i diameter och öka i tjocklek. Det förekom även en del denarutgåvor där randen var hackad. Varför man hackade randen är dock inte helt klart. Dock finns en del förklaringar till detta. En är att man hackade randen för att "barbarerna" i de nya spridningsområdena lätt skulle kunna se att mynten var fullödiga. Förklaringen haltar då det även förekommer grekiska bronsmynt från samma tid som har ett liknande utseende. Men man kan inte låta bli att förundra sig över den stora arbetsinsats som krävdes för att på varje mynt slå små hack runt hela randen.

Kontrollorgan
Den stora utmyntningen av silvermynt som skedde under myntfamiljernas vingar krävde givetvis kontroll och insyn av senaten och folket. Att myntfamiljerna skötte sig, och inte fuskade med halt eller vikt, var av största betydelse. Att myntfamiljerna kontrollerades kan vi idag utläsa av kontrollorganens bokstavsförkortningar som återfinns på mynten. De vanligast förekommande är; D P P ( de publica pecunia) = offentligt betalningsmedel. D S S (de senatus sententia) = enligt senatens mening. ARG PVB ( argentum publicum) = offentligt silver. EX SC (ex senatus consulto) = med senatens tillstånd.

Imperatorernas myntutgivning
I början av första århundradet f.Kr. antar myntningen en annan karaktär vilket förklaras av den allt mer ökande sociala oron i riket. Myntningen som tidigare var "republikansk" övergår nu till den "imperatoriska" fasen, vilket var ett förspel till den rent kejserliga myntningen. I tider av kris eller för speciella uppgifter kunde senaten utse någon framstående person till "diktator" för en tid av högst sex månader. Vilket innebar att personen ifråga iklädde sig högsta makt med oinskränkta befogenheter.

Sulla diktator på livstid
År 90 f.Kr. bröt inbördeskrig ut i Rom. På ena sidan stod Sulla och på den andra sidan Marius. Sulla gick segrande ur striden och lät utropa sig till diktator över det romerska riket. Sulla tog på sig rätten att själv utse ansvariga myntherrar (tidigare var det senatens privilegium). Den största förändringen var att han började utge mynt i eget namn. Detta hade aldrig tidigare skett under republiken. Det tidigare omnämnda avbrottet i kopparmyntpräglingen skedde just under Sullas "regering". Sulla som var den första diktatorn med egen myntning drog sig tillbaka från det offentliga livet 79 f.Kr., han avled året därpå.

Pompejus, Crassus och Julius Caesar
Oroligheterna i riket fortsatte dock. Samtidigt gjorde sig nya militära förmågor gällande. Pompejus den store är en av dessa kommande imperatorer med egen myntutgivning. Det var under ett fälttåg i Afrika år 81 f.Kr. som han fick tillnamnet "magnus = den store". Tio år senare slog han ned en revolt i Spanien . År 67 f.Kr. rensade han Medelhavet från alla pirater som hade blivit ett allvarligt problem för handelsförbindelserna. Han bildade det första triumviratet år 60 f.Kr. tillsammans med den stormrike Crassus och den sluge aristokraten Julius Caesar. På nytt utbröt inbördeskrig i riket och triumviratets vänner blev fiender. Pompejus mördades 48 f.Kr. Julius Caesar som besegrat Pompejus kunde, efter två år då han besegrat den siste av Pompejus anhängare, återvända till Rom. Julius Caesar var nu det romerska rikets oomstridde härskare. Hans tid som Imperator blev dock kort, år 44 mördades han av några senatorer däribland Brutus.

Republiken övergår till kejsartid
Efter mordet på Julius Caesar bildas ett andra triumvirat mellan Markus Antonius, Lepidus och Oktavianus. Lepidus blir snabbt utmanövrerad av de andra och en uppdelning av riket sker. Markus Antonius skulle ansvara för den östra delen och Oktavianus för den västra. Men det uppstod meningsskiljaktligheter även mellan dessa. Avgörandet skedde i ett sjöslag utanför Aktium där Oktavianus segrade. År 30 f.Kr. står nu Oktavianus som rikets nya oomstridde härskare. Den 16 januari år 27 f.Kr. tilldelas Oktavianus hederstiteln Augustus (= den gudomligt upphöjde) av senaten. Detta markerar också den definitiva brytpunkten mellan romersk republik och romersk kejsartid. Namnet Augustus blev titeln för alla följande kejsare.